En lördag i livet

Hej!

Förstår inte vad som hänt, nuförtiden när jag är ledig vaknar jag alltid runt 7.30-7.45 och kan inte somna om. Jag minns de ljuva dagarna, när jag bodde i min skolåda i Malmö, då jag kunde sova bort en HEL lördag. Vakna runt lunch, äta lite (chips och Billy’s pan pizza) , kolla lite tv, sova lite till och sen repeat. Numera, när jag vaknar tidigt, går jag upp… smyger jag upp för att inte väcka B, går ut i vårt vardagsrum och kollar serier, samtidigt som jag scrollar i telefonen. Ibland råkar jag beställa saker online (det hände idag). Har gått lite väl loco på beställningar senaste veckan, men det är så skönt att inte behöva spara till bröllopet… Jag ska fortsätta spara, någon gång… typ i september. Septemberlönen ska inte slösas bort.

Idag har vi inga planer, så skönt. Jag ska försöka hålla mig till det, ibland blir jag lite rastlös. Imorgon däremot ska vi köra upp till bästa fotografen, Jennie, för att hämta våra bröllopsfoton!! I vanliga fall brukar hon leverera personligen, men vi fick inte riktigt ihop det, så vi valde att komma till henne istället.  Längtar så mycket efter att få se bilderna!!

Något annat jag längtar efter är att komma tillbaka till min enhet på måndag! Denna veckan hade vi fortfarande sammanslagning med två andra förskolor. Det har gått bra, men det är alltid skönt när man får komma ”hem”. Vi gick en promenad med barnen igår för att lämna lite saker som behöver vara på plats på måndag. När vi gick in i paviljongen kände jag mig glad. Vi har kämpat hela våren, med att skola in barn, få ihop avdelningarna, lära känna varandra i arbetslagen, lära känna huvudhuset. Ja, listan kan göras lång, men vi har kämpat oss blå för att allt skulle börja klaffa. Nu tror jag vi är på rätt väg. Denna terminen kommer allt falla på plats. Nu börjar arbetet på riktigt.

Måste bara berätta om en sak som hände igår strax innan jag skulle gå hem. Det kom in en mamma för att hämta sitt barns saker, då barnet slutar hos oss för att börja på en annan förskola. Vi pratar lite såsom man gör och när jag vänder mig om för att hjälpa barnen att klä på sig, säger mamman. ”Stinha, jag måste berätta en sak för dig.” Jag vänder mig tillbaka, osäker på om hon ska berätta något positivt eller negativt. Då berättar hon att varje kväll när hennes barn ska lägga sig så säger hon ”Mamma, jag älskar Stinha”. Jag höll på att börja gråta. Jag blev så himla glad. Speciellt när mamman tillägger att barnet ifråga är väldigt restriktiv med dessa ord. I vanliga fall äskar hon bara mamma och pappa. Det är sådana här saker som gör jobbet ovärderligt!

IMG_0269Från min examensdag 13 januari 2017. Så nära i tid, men ändå så längesedan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s