Du måste finnas, du måste

När jag var liten hade jag en favoritlåt, Du måste finnas som sjungs av Helen Sjöholm. Jag minns hur jag stod på vår ovanvåning i mitt barndomshem och sjöng av hela min själ. Med högsta volymen stod jag precis framför trappavsatsen och låtsades att jag stod och sjöng framför hundratals människor. Jag sjöng denna låt så mycket att jag en jul fick biljetter av mamma och pappa för att gå och se Helen Sjöholm på Växjö Konserthus. Konserten blev inställd, vilken kanske var tur… med tanke på att jag bara kunde en låt. 

Idag när jag stod i duschen satte jag på den igen och återigen stod jag där och sjöng för full hals. Ber om ursäkt till grannen som säkerligen hörde mig via ventilationen. Det är något med texten och arrangemanget. Jag känner mig stark varje gång jag sjunger. Jag erkänner mig till den kristna religionen. Jag tror på Gud, jag går inte i kyrkan så ofta som jag skulle vilja (mest för att jag känner mig dum. Fejk, en återkommande känsla som ni märker), men jag tror på Gud. Jag känner mig stark. Jag känner mig tillfreds.

Roligt sidospår. När jag var yngre förstod jag inte vad låten handlade om. När jag föreställd mig historien i huvudet såg jag framför mig att kvinnan sjöng om att hitta sin sanna kärlek. Att Han måste komma och han måste finnas. Jag var ju inte HELT fel ute, men jag hade ju inte rätt heller… 

En reaktion på ”Du måste finnas, du måste

  1. Alltså, hur sjukt. Har vi någonsin pratat om detta??! Min lillasyster höll på att få riktigt psykiska problem pga att jag just sjöng den här låten och hade den på repeat 😱 galet kvinna!

    Gilla

Lämna ett svar till Småland Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s