1 år senare – men inte mycket visare…

Mer än 1 år sedan jag publicerade ett inlägg, mycket har förändrats, men minst lika mycket är precis som vanligt…

Den 8 juni 2019 plussade vi, vi skulle få en bebis! Ett eget inlägg om bebis kommer.

13 juni 2019 åkte vi till USA för att se Bobbys syster gifta sig. En intressant resa eftersom jag var konstant illamående och vi ville hålla lite på vår hemlighet.

Hösten kom och jag berättade för mina kollegor, jag skulle gå hem i december för att ta det lugnt innan bebisens ankomst.

I december skrev vi nytt kontrakt för en ny lägenhet, en större. Det kändes bra då och det kändes som att vi var på väg uppåt. December innebar också att Bobby fick åka till USA akut för att hans morfar blev sjuk. Andra julen som gifta och andra julen i rad som vi fick fira ifrån varandra. Men det gick bra, Bobby hade en bra jul tillsammans med sin familj och jag tog det lugnt med min. Januari kom och flög förbi. Februari föddes Sofia och 25 mars flyttade vi till vår nya lägenhet.

Jag har inte riktigt landat i den här lägenheten. Får skicka serviceanmälan nästan dagligen (känns det som i alla fall, riktigt så illa är det inte). Avloppet luktar och försvinner bara om vi har fönster öppna. Lampknapp som inte fungerar. En tröskel lossnade huxflux. Entrédörren sönder – säkerheten är därmed värdelös (”Vi har taggsystem för våra hyresgästers säkerhet”, tanken är god, men fallerar när dörren inte lagas och vemsomhelst kan komma in i byggnaden). Det som är positivt med lägenheten är storleken 90kvm plus en gigantisk balkong och gigantiskt förråd (som jag dock är tveksam till att använda pga ovan nämnda anledning med dörren), vi har fullstorleks kyl och frys, samt att vår parkering är i garaget under vår hus. Men tröstar mig med att det är tillfälligt.

Många förändringar kommer att ske detta året också, min närmsta kollega har sagt upp sig så det blir intressant att komma tillbaka efter föräldraledigheten och se vem/vilka jag kommer att få arbeta med. Allting är osäkert pga Coronaviruset och vi får helt enkelt bara sitta lugnt i båten och hoppas på det bästa.

Foto: Jennie Werther

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s