1+1=3

”Kolla…”

I december 2018 bestämde vi oss för att det kanske var dags för att försöka utöka vår lilla familj på två. Eftersom jag har haft allvarliga cellförändringar och koniserats, samt fortsatt ha lätta cellförändringar ville jag försöka bli gravid så fort som möjligt efter att vi gift oss. Delvis på grund av cellförändringar, men också eftersom jag började närma mig 30. Jag var övertygad om att dessa två faktorer skulle innebära att det skulle vara svårt att bli gravid. Jag trodde att vi tidigast skulle plussa i oktober 2019 och jag var inställd på minst ett missfall. Positiv tjej, eller hur?

I maj 2019 var jag och gjorde nya cellprover och den dagen föreslog min barnmorska att vi skulle försöka eftersom hon kunde se att min ägglossning var på g. De nästkommande veckorna var som vanligt, jag började prata med Bobby om att jag funderade på att sluta röka efter sommaren och att vi då skulle försöka med graviditet på riktigt. Jag ville ha en sista sommar med vin och cigg på balkongen. Lägg till det faktum att jag hade börjat tycka att det smakade riktigt illa. Min teori? De måste ha ändrat något i smaken på tobaken…

Den 8 juni åkte Bobby och jag in till Malmö (jag vill säga att han tatuerade sig, men jag kan ha fel…). I smyg köpte jag ett graviditetstest, hade inte ens gått över tiden, men ville testa för sakens skull – jag skulle ju ha svårt för att bli gravid…

Väl hemma tog vi det lugnt, Bobby kollade på tv och jag gick ut och rökte. Fy fan, vad äckligt det smakade. Kom in och påpekade detta för Bobby och gick sedan på toa. Jag tog fram stickan (trots att man ska använda morgonurin, men jag ville bara bekräfta att det var negativt). Kissade på stickan, ställde en timer, dinglade med benen och när tiderna pep tog jag upp testet och fick en smärre chock. GRAVID! I denna chock så började jag skaka på testet, som en magic 8-ball, som att det skulle ändra resultatet… Jag reste mig långsamt och gick ut till Bobby och nästintill slängde testet på honom ”Kolla…”. Bobby tittar på mig och är smått oförstående (visar sig att han blev osäker på vad det innebar, då det stod gravid först på svenska och sen på finska. Bobby trodde att det finska var ett svenskt ord han inte förstod). När det till slut landar hos honom kramas vi och är lätt chockade bägge två.

Till detta hör att jag hade en grandios plan om hur jag skulle tillkännage en graviditet för Bobby. Så som det gick till var INTE planen… Jag ville överaska honom. Ta testet, planera en fin middag, ge ledtrådar, för att slutligen visa honom testet. Istället fick stackaren det slängt på sig…

Det var blandade känslor; glädje delat med en känsla av ”Vad fan har vi gjort?!”. Samtidigt som att det kändes bara så självklart. Självklart, ska vi ha en bebis, något annat fanns inte på kartan. En annan tanke dök upp – vi ska till USA på torsdag (13/6) på bröllop, hur ska vi kunna dölja detta?

Som sagt VÄLDIGT tidigt i graviditeten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s