1+1=3

En graviditet i världen

Graviditeten i det stora hela var bra. Första tre månaderna kräktes jag av allt. Hade ett otroligt sug efter husmanskost och mat jag åt som liten. Älskade allt som var salt och kunde inte för mitt liv ned en enda Pepsi Max längre (något som jag ÄLSKADE innan), det smakade diskmedel… Tycker det är så roligt att titta tillbaka på bilder, redan i augusti när jag berättade för mina kollegor att jag var gravid så tyckte jag att jag var SÅ stor, tjena…

oj vilken stor mage…

Hösten flöt på, med otroligt mycket stress, speciellt på jobbet. Massor av förändringar plus att jag hade börjat mitt ledamotuppdrag på Lärarförbundet. Under hela denna tiden så mådde lilla bebisen bra, alla mina värden var bra och bebisen växte som den skulle.

Så på det stora hela finns det inte så mycket att säga om själva graviditeten… den flöt på som den skulle. Jag var säker på att förlossningen och kände mig helt införstådd i att tiden efter födseln skulle vara omtumlande. Men grundtanken var att allt skulle bli bra, vi skulle få träffa vår lilla bebis (som vi valt att inte ta reda på könet på) och mitt mantra var ”Min kropp är gjord för detta. Kvinnor har fött barn i miljontals år, till och med utan läkare. Jag har alla förutsättningar för att det ska bli bra. Jag litar på personalen på förlossningen”.

Den 13 december gick jag hem från jobbet, på gravidledighet. Innan jag blev ledig anordnade mina fina kollegor en babyshower och jag kände mig så sedd och omtyckt. Det var så fint gjort och helt plötsligt började det känns lite mer verkligt. Jag kände mest under hela graviditeten att allting var så självklart. Att jag hade koll på att livet skulle förändras och att vi inte kunde planera något om hur första tiden med bebis skulle bli. Bebisen kunde få kolik, bli sjuk, skrika mycket. Jag var inställd på att det skulle vara jobbigt, men tog det ganska lugnt, jag kände mig säker på att allt skulle bli bra.

Väl hemma så sov jag bort nästan hela december, Bobby fick åka hem till USA över jul och nyår och helt plötsligt var det januari och bebisens ankomst närmade sig, vår flytt närmade sig och spänningen började kännas i kroppen. Jag hade min sista tid hos barnmorskan den 10 februari, 3 dagar innan bf och den 12 februari satte allt igång…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s