5 januari – tacksam

Idag känner jag mig tacksam. Tacksam för allt jag har. Jag känner mig så himla tacksam över livet jag lever. Alla möjligheter jag har, alla vägar som jag kan göra till mina.

Idag var storasyster här tillsammans med lilla Myran. Tänk att en sådan liten kan få två vuxna kvinnor att sitta och gurgla som idioter bara för att få henne att skratta! Lilla Myran, har bara funnits i 9 veckor och äger redan hjärtat (det gjorde hon visserligen redan innan hon kikade ut, men ändå).  Jag blev så glad när syrran ville komma och hälsa på. Jag är så tacksam över relationen vi har till varandra idag, ibland behövs en storasysters ord för att man ska fatta…

Pratade lite med mamma innan också, ytterligare en relation som jag är tacksam över. Tycker om att prata med min familj, lite om ditten och lite om datten. Ibland bara få skratta högt rakt ut för att en historia är rolig.

När jag bodde utomlands så brydde jag mig inte så mycket om familjerelationer. Familjen skulle ju alltid finnas där liksom. Men äldre och lite klokare har jag blivit och insett att familjen (i mitt fall) är faktiskt allt. Att kunna göra mina närmsta glada är det som betyder mest för mig. En tidningsprenumeration till någon som är hemma mycket, en blomma till den som gillar sånt, spasaker till de som aldrig unnar sig, småsaker som gör min familj glad. Det är det jag lever för just nu.

img_0871

Lilla Myran och jag myste över julhelgen ❤️

En helg med kärlek

Denna helgen har varit så himla perfekt. Bara jag och Bobby hela helgen. Det var längesedan vi hängde bara vi en hel helg. Egentligen har vi inte gjort så mycket mer än att umgås, men det är inte så bara det heller.

I fredags var Bobby ledig från jobbet och jag jobbade stängning, så slutade 17.30. När jag kom hem hade Bobby städat lägenheten och tvättat all tvätt, så guldvärt att slippa lägga tid på det under helgen! Vi kom fram till att vi bägge har HELT olika syn på vad som räknas som lite stökigt och mycket stökigt. Tro det eller ej, men det är faktiskt jag som är den känsliga i detta läget. En penna framme på bordet = STÖK!! Hursomhelst, bestämde vi oss för att göra lite drinkar på kvällen. Det blev caipirinhas (ja, jag fick googla stavningen). Älskar den drinken, sötsur! Vi spelade Super Mario på vårt supernintendo mini. För en gångs skull var jag bättre! Vi avslutade kvällen med att titta på Christmas Chronicles. Den var helt okej.

Igår var vi inne och gick en sväng på Emporia. Bara gick runt och pratade och pratade. Så himla mysigt! När vi kom hem tog vi det lugnt en stund, jag tog fram bartenderskillsen igen (en del dricker vin ihop, vi gör drinkar) och gjorde smarriga mojitos! Vi spelade Super Mario, Jakten på den försvunna diamanten och lite kort. Dock urartade kortspelet med att någon (…) började kasta kort på den andra. Men återigen en mysig kväll tillsammans.

Idag har vi inte gjort många knop. Pyntat granen, så fin blev den! Speciellt med våra speciella kulor som vi köpt och fått under våra tre år tillsammans. Vi har som tradition att köpa en ny kula varje år. Tanken är att till slut enbart ha alla fina och speciella och  därmed fasa ut plastkulorna vi köpte vår första jul ihop. Nu har vi precis ätit middag, entrecôte med potatismos och sås. MUMS! Strax ska vi klippa klart Bobbys hår och sen välja ut en julfilm att kolla på innan det är dags för sängen.

IMG_0722

Från en utflykt i Grekland, min bästa.

Nyheter!

Jag har varit med om ett turbulent dygn. Igår hade jag bestämt med min syster att vi skulle prata på kvällen. Vid 19-tiden ringde jag och hon svarade inte, hon ringde inte upp. Jag smsade både henne och hennes man, inget svar. På grund av hennes graviditet började jag misstänka att förlossningen satt igång och oroade mig inte särskilt mycket. Idag vid lunch hade jag fortfarande inte hört något och började bli orolig. Tänk om något gått fel? MEN vid 14.30 ringer min telefon och det är min ytterst trötta syster som meddelade att jag numera är moster till en perfekt liten flicka! Sötaste tjejen på jorden! Så det är den bästa nyheten jag har att förmedla.

En annan rolig sak är att vi numera är nya ägare till en fin liten Honda Civic! Jag försöker fortfarande vänja mig vid den, jag saknar Barry. Jag visste precis hur den gamla bilen funkade, den hade inte tusentals knappar heller som jag inte förstod. Men det kommer säkert bli bra. Den är fin och jag är nöjd!

Trött

Jag är som min mor. Jag blir deppig på höstkanten. vilket är konstigt, för jag älskar hösten. Löven, färgerna, insekterna som försvinner, kylan, alla tända ljus, ja, listan kan göras mycket längre. Ändå blir jag deppig och går runt med en ängslig känsla i kroppen, samt tårarna ligger nära. Den känslan är det enda jag hatar med hösten. Varje år tar den känslan mig på sängen och varje år pratar jag med mamma som alltid säger ”Det är den här tiden på året”.

Det är under den här tiden på året som huvudet snurrar som mest, jag blir mer påverkad av saker i min närhet. Saker från jobb som gör att jag är vaken till 2-3 på natten, saker som har hänt tidigare livet, saker som jag borde göra, saker som jag inte borde göra. Så mycket saker och jag får svårare att sortera tankarna. Lägg till i år att jag har haft en helvetesmånad. I måndags försvann närminnet en stund. Vilket orsakade gråt, rädsla och bomull i huvudet. Bobby ledde mig tillbaka och jag kunde komma ihåg vad det var jag skulle göra. Dagen efter var jag på väg till jobbet och kunde inte för mitt liv komma ihåg vad jag åt till lunch dagen innan. Det tog säkert 20 minuter innan jag kom på det, jag vägrade (av ren princip) att kolla på matsedeln som hänger på avdelningen. ”Att komma ihåg en jävla lunch som jag VET jag åt ska väl inte vara så jävla svårt?!” Till slut kom det tillbaka, vi åt ju hedvigsoppa med smörgås.

Min fördel i det här hela är att:
– jag är vaken och kan känna igen tecken på stress
– jag vet om att jag mår sämre under januari, oktober, november och ibland december varje år

Tack vare detta, eller på grund av detta, har jag tagit två dagars semester så att jag får långledigt nästa vecka. Fredag – måndag. Jag behöver det. Jag behöver ladda batterierna. Återgå till det som får mig att må bra. Ska träffa Storasyster och överlämna lite paket till Myran. Jag ser fram emot det. Min fina syster. Min fina, knasiga syster som snart är mamma. Knäppt.

Min klippa, mitt allt

Min älskade man. Allt vad han får stå ut med. Tårar, ilska och frustration. Ändå står han stadigt och håller mig hårt när det blåser omkring mig.

Han lyssnar, han kramar, han finns där. När det är jobbigt finns han där och ber aldrig om något tillbaka.

Att få känna sig så villkorslöst älskad är en läskig känsla, men också en trygghet. Jag håller ihop, alltid, men så fort jag hör nyckeln i dörren så brister det. Tårarna forsar och jag behöver inte säga ett ord förrän han släpper allt han har för händerna och bara fångar upp mig.

Känslan att få komma hem, känslan av att ”Här kan jag vara mig själv”, ovärderlig. Att aldrig behöva censurera mig själv, utan jag får spela ut hela mitt känsloregister och ändå känna att min trygghet, min hamn finns där.

Jag trodde aldrig detta skulle hända. Jag trodde jag skulle få fortsätta vara en båt utan hamn, utan ett ankare, men sen bara var han där. Och det är precis så det ska vara.

It’s the little things in life

Ännu en vecka till ända och en annan har börjat. Förra veckan löpte på, smärtfritt. Veckorna går så sjukt fort just nu. Jag hinner knappt blinka och så är det fredag.

MEN, i fredags hände det saker. Jag var ute och åt tillsammans med mina härliga kollegor på Pinchos i Malmö. Jag plockade upp en av mina kollegor innan och självklart så imponerade jag med mina körskills genom att nästan köra rakt in i en lyktstolpe det första jag gjorde… Till mitt försvar, solen lyste mig i ögonen och jag försökte undvika att köra in en parkerad bil… Kvällen var lugn, men väldigt mysigt. Det är så roligt att lära känna varandra utanför jobbet.

Denna veckan blir relativt lugn, imorgon får jag köra en monsterpass på nästan 12 timmar. Sådär skoj, men det blir säkert bra. En gång är ingen gång. Annars händer det inget, i helgen ska jag och Bobby bara mysa eftersom han ska åka iväg en liten sväng nästa vecka. Men jag kommer hålla mig upptagen. Ombudsdag tillsammans med kick-off på torsdag och på fredag nästa vecka så ska mitt arbetslag komma hem hit och äta och mysa.

Men nu är nu och denna veckan ska först klaras av. Men som med allt annat så kommer det att gå fort.

och så blev det ett nytt köksbord

Jag har länge haft ett hat gentemot vårt köksbord. Eller, våra köksbord. Fel storlek, fel färg, missfärgade, sönder (för att jag tydligen inte kan följa IKEAs instruktioner….). Jag har avskytt dem.

IMG_0101.JPG

Oerhört gammal bild, men ändå där syns det gamla bordet.

Sedan förra veckan var jag och Bobby i Malmö för att hämta lite foton från våra engångskameror och jag var på ett uruselt humör (oklart varför), så jag bad honom att vi skulle åka till Dollarstore och kolla runt lite. Där inne hittade jag en ny kärlek, andra må hata honom, men för mig är Rune världsbäst.  Rune drivs utav en solcellslampa och jag skrattade så jag grät när jag såg den.

Efter Dollarstore lyckades jag muta Bobby att följa med mig in på JYSK (i gengäld fick han TVÅ milkshakes från McDonald’s). Jag ville in där för att se om de sålde ut balkongmöbler (ogillar de vi har…), vi hittade en saccosäck som vi bestämde oss för att köpa. När vi står i kön ser jag något i ögonvrån, ett köksbord. Jag petar på Bobby och frågar honom vad han tycker och FÖR FÖRSTA GÅNGEN sedan vi träffades tycker vi bägge att bordet är fint!.. och till ett bra pris, dessutom! Vi åker hem och senare på kvällen går jag in på JYSKs hemsida för att kolla mått på bordet. Jag inser där och då att det där bra priset är en kampanj som skulle gå ut 7 timmar senare! Ut till Bobby och frågar vad han tycker, ska vi slå till? Valet är mitt, så jag reserverar bordet och på söndagen åker vi för att hämta det. Det gick sådär… vår bil är liten, mycket mindre än vad jag tror när jag köper möbler online… Men hem kom vi!

Och kolla så fint det blev!! Älskar det! Går runt och bara njuter! 😍

Finding joy in the ordinary

Jag är i fas. Jag är i fas. Jag är i fas. Jag är i fas.

Jag är i fas med livet. Allting flyter på som det ska. Senast i onsdags när jag var på väg till ett möte på en annan enhet, stannade jag till, tog ett djup andetag och tänkte ”Jag är lycklig”. Jag vet inte vad som har förändrats, jag vet inte vad som har hänt, egentligen, men jag är faktiskt lycklig. Det finns inget jag skulle ändra på.

Jobbet går lysande, jag känner faktiskt lycka över att gå till jobbet. Jag är tacksam för att jag har mitt jobb. Ja, det var en tung vår med många inskolningar, mycket nytt och mycket stress (speciellt när jag blev sjukskriven). MEN känslan i kroppen när barnen kommer på morgonen och jag får släppa allt jag har i händerna för att de kommer springandes mot för att kramas – ovärderligt! Att sitta och prata med mina kollegor om ditten och datten – även detta ovärderligt!

Privat har jag fått många goda besked, senast idag kom det senaste. I lördags fick jag äntligen se Rent tillsammans med en av mina bästa kompisar. När de satte igång och tog första tonen fick jag gåshud. Hela tiden satt jag som på nålar och undrade om mitt sällskap skulle tycka om musikalen (det gjorde hon!!). Att få prata med min storasyster och kunna uttrycka rädslor och oro som finns ibland och bara bli lyssnad på, utan dömande, det betyder så mycket. Hon är också mycket duktig på att dra ned mig på jorden och säga ifrån när jag drar iväg för mycket. Kort sagt är familjerelationerna på topp på alla plan just nu. Jag kunde inte be om mer.

Och min älskade make, min klippa, mitt ankare. Har varit sådär löjligt nykär  i flera månader nu. Kan ju bero på bröllopet i och för sig, men vi har också landat i det som är vi. Vi orkar mera, vi vill mera, vi vågar drömma.

Allt har bara kommit in ett lunk som fungerar bra för mig. Jag har funnit ett lugn inom mig som inte funnits tidigare. Jag är lycklig och jag tänker rida på den här känslan så länge som möjligt.

IMG_0651

En bröllopspresent med sand och stenar från Grekland 😍

…och livet flyter på

Hej!

Onsdag igen, förstår inte vart veckorna tar vägen?! Måndag och sen helt plötsligt är det fredag igen. Det tyder väl på att jag har roligt under veckorna så tiden går fort… Allting bara flyter på och jag har mycket att ser fram emot under hösten.

Nu i september ska jag och en kompis gå på Rent i Ystad (LÄNGTAR!) och en AW med jobbet är inbokad! I oktober åker Bobby till USA, vilket är trist, men jag håller mig sysselsatt och bjuder in mina härliga kollegor på middag och mys när han har åkt. När Bobby kommer hem är det dags för min tatuering, börjar bli lite nervös… MEN, den är så liten så det ska inte göra ont… I november händer STORA saker, först West Side Story på Malmö opera och senare den månaden blir jag moster!! GALET! Längtar efter lilla Myran så!! Sen är det december med julfester, släktmiddagar och allt vad det innebär. Både jag och Bobby kommer jobba under mellandagarna, men det blir inte så jobbigt eftersom julen ligger som den gör i år.

Mycket som händer och jag känner mig väldigt harmonisk. Nöjd och glad med livet liksom. Förra helgen åkte jag upp till Växjö för att hälsa på min familj. Det var välbehövligt. Har inte träffat någon av dem sedan bröllopet, tror jag. Jag fick göra min mormor glad genom att ge henne en för tidig födelsedagspresent, jag umgicks med min farmor och självklart närmsta familjen också. Hade velat träffa systrarna lite också, men dem pratar jag ju med ändå. Speciellt min storasyster, vi snittar nog minst 2.5 timme varje gång vi pratar i telefon. När våra makar frågar vad vi kan prata om så länge så blir svaret alltid ”Ja… jag vet inte. Vi började prata om jobb… sen gick vi över till växter… lite politik… funderingar kring samhället i stort… men nä… egentligen inget speciellt”. Min fina storasyster!

Det var väl det för denna gången… jag har mycket som snurrar i huvudet, men som inte fått fäste ännu, men allting känns väldigt hanterbart och jag känner mig lycklig.

En lugn vecka

Hej, igen!

Snart är denna vecka över och den har gått fort! Allt har varit bra, lugnt och stilla. Jobbet går bra, vi skrattar och har kul dagarna i ända. Vi busar och leker och övar nya ord varje dag. Helt ärligt, Gud, vad jag älskar mitt jobb!!

Idag gjorde Bobby och jag en liten utflykt in till Malmö. Lyckades självklart pricka in en MFF-match… köer till höger och vänster. Jag fick kasta ut Bobby ur bilen och sen försöka hitta parkering själv. Detta är min största rädsla när det kommer till bilkörning – parkering. Två gånger har jag skrapat bilar, bägge gångerna var garage inblandade. Jag är alltså livrädd för parkeringshus. Men idag tog jag tag i mig själv och körde in i ett helt nytt. Till min lycka kunde jag köra rakt fram in i en ficka. *lycka*
Efter min parkeringsframgång, mötte jag upp Bobby hos tatueraren. Bobby har många tatueringar, stora. Jag har en liten fjuttig i nacken, som jag har en hatkärlek till. Bobby bokade in sin tid och det gjorde jag också. Även denna gång blir det en liten fjuttig en, men på underarmen. Fick ett väldigt fint bemötande av killen som ska tatuera oss så det känns bra. Nervöst, men bra. Ska inte göra det förrän i oktober så hinner nog stressa upp mig nog tills dess… haha

Imorgon är det fredag och då ska jag hänga lite med mina kollegor på kvällen. Lite AW och lite Perikles på Stortorget i Trelleborg, mys mys! På lördag skulle min mamma och mormor kommit ned för att fira min födelsedag (på tisdag smäller det!!), men i och med Palmfestivalen så fick vi ställa in. Men det kommer fler gånger.

Nu tänker jag gå och tvätta mitt lilla ansikte och sedan har jag en efterlängtad dejt med min kudde. Livet leker och jag bara hänger med.