Lunkande söndag

Vilken långsam, men mysig dag. Dagen började med att vi åt våfflor till frukost,väldigt mumsigt. Sedan började jag titta på Deadpool 2, och det ledde till att jag nu har inlett projekt ”Se alla Marvel filmerna under mamma-ledigheten”.

Just nu sitter jag och tittar på Iron Man, Bobby spelar inne på kontoret, och Sofia ligger på golvet och sover. Jag har också börjat påbörjat ett mindre broderiprojekt som jag hoppas ska bli klart snart.

Om en liten stund så tänkte jag att jag ska väcka Sofia så vi kan gå ut en liten sväng. Jag behöver gå till ICA och handla lite till middagen ikväll. En mysig helg som avslutas med en mysig middag helt enkelt.

En snabbis

Lördag, den 11e i ordningen som mamma. Sjukt ändå, jag har levt i 29+ år utan Sofia och nu har jag varit mamma i 3 månader och inget känns mer självklart… Hon ligger just nu på sin fårfäll framför mig i sitt babygym och låter, samtidigt som jag får i mig lite kaffe. Strax ska vi gå ut en sväng och gå.

När vi kommer hem ska vi alla äta lite, sedan ska Bobby och jag (förhoppningsvis) sysselsätta oss med att ta ut allt skräp och slänga, samt ta ned allt som ska förvaras i förrådet. Därefter ska vi sätta upp tavlor och sen är vi färdiga. Det blev ett hem av detta också och det känns ok. Nu börjar dotramin bli lite otålig så ska fokusera på henne.

Trevlig lördag!

En onsdag i tiden

Klockan är 9:30 och här sitter jag i soffan med tvn på i bakgrunden. Dotter och make ligger fortfarande och sover. Det märks vem hon brås på… Jag ska strax iväg en liten sväng, själv… har varit iväg kortare stunder utan Sofia och varje gång känns väldigt konstigt. En bit fattas liksom. Men, jag ska ta tillfället i akt och gå in på ICA och Clas Ohlson när jag ändå är ute. ICA för att köpa bland annat mjölk, Clas Ohlson för att köpa en kakeltvätt för att se huruvida jag kan få bort skiten i badrummet, annars får jag väl felanmälan det också. Är nog JÄTTEPOPULÄR på kontoret… vilket är struntsumma så länge de är trevliga när jag pratar med dem, vilket dem är.

Igår var en lugn dag, Bobby fixade med lägenheten och jag hängde med Sofia. Vädret, som varit fantastiskt de senaste veckorna, är sådär för tillfället, men vi kommer ut på våra promenader som fylls med samtal med syster eller poddar. Det är skönt med luften. Nu är det dags för mig att sätta fart, vill inte komma för sent.

En lång fredag

Just det ja, det är ju påskvecka. Normalt sett åker vi till Växjö över långhelgen, denna gången valde vi att stanna hemma. Tråkigt att inte kunna träffa familjen. Sen är väl inte påsken en högtid jag ”firar” särskilt mycket och Sofia är ju självklart för liten ännu för att göra en grej av det det. Just nu är hon väldigt nöjd med att få ligga på mig när jag kollar på tv.Har lite att göra ändå visserligen, ska träffa en kompis i helgen som inte kunnat träffa Sofia tidigare. Så lite mys blir det ändå. Har också tänkt åka till IKEA och fylla på med det som behövs här i hemmet, en hylla till köket ska handlas in bland annat.

Idag blir det nog dock en pysslardag, måste (för mitt eget huvuds skull) få bort alla flyttlådor… blir tokig. Köket är ”rent” nu i alla fall, vilket är skönt. Ska ta tag i vardagsrummet idag. Får väl se hur det blir med Fialia, hon sov otroligt dåligt inatt. Oroligt, liksom. Men om det nu blir soffhäng hela dagen för att lilla damen behöver det så det ju vara så. Nu ska jag se om jag få i mig en kopp kaffe, medan Sofia är nöjd i babysittern.

Lite kvar att fixa, men det går att använda i alla fall!

1 år senare – men inte mycket visare…

Mer än 1 år sedan jag publicerade ett inlägg, mycket har förändrats, men minst lika mycket är precis som vanligt…

Den 8 juni 2019 plussade vi, vi skulle få en bebis! Ett eget inlägg om bebis kommer.

13 juni 2019 åkte vi till USA för att se Bobbys syster gifta sig. En intressant resa eftersom jag var konstant illamående och vi ville hålla lite på vår hemlighet.

Hösten kom och jag berättade för mina kollegor, jag skulle gå hem i december för att ta det lugnt innan bebisens ankomst.

I december skrev vi nytt kontrakt för en ny lägenhet, en större. Det kändes bra då och det kändes som att vi var på väg uppåt. December innebar också att Bobby fick åka till USA akut för att hans morfar blev sjuk. Andra julen som gifta och andra julen i rad som vi fick fira ifrån varandra. Men det gick bra, Bobby hade en bra jul tillsammans med sin familj och jag tog det lugnt med min. Januari kom och flög förbi. Februari föddes Sofia och 25 mars flyttade vi till vår nya lägenhet.

Jag har inte riktigt landat i den här lägenheten. Får skicka serviceanmälan nästan dagligen (känns det som i alla fall, riktigt så illa är det inte). Avloppet luktar och försvinner bara om vi har fönster öppna. Lampknapp som inte fungerar. En tröskel lossnade huxflux. Entrédörren sönder – säkerheten är därmed värdelös (”Vi har taggsystem för våra hyresgästers säkerhet”, tanken är god, men fallerar när dörren inte lagas och vemsomhelst kan komma in i byggnaden). Det som är positivt med lägenheten är storleken 90kvm plus en gigantisk balkong och gigantiskt förråd (som jag dock är tveksam till att använda pga ovan nämnda anledning med dörren), vi har fullstorleks kyl och frys, samt att vår parkering är i garaget under vår hus. Men tröstar mig med att det är tillfälligt.

Många förändringar kommer att ske detta året också, min närmsta kollega har sagt upp sig så det blir intressant att komma tillbaka efter föräldraledigheten och se vem/vilka jag kommer att få arbeta med. Allting är osäkert pga Coronaviruset och vi får helt enkelt bara sitta lugnt i båten och hoppas på det bästa.

Foto: Jennie Werther

5 januari – tacksam

Idag känner jag mig tacksam. Tacksam för allt jag har. Jag känner mig så himla tacksam över livet jag lever. Alla möjligheter jag har, alla vägar som jag kan göra till mina.

Idag var storasyster här tillsammans med lilla Myran. Tänk att en sådan liten kan få två vuxna kvinnor att sitta och gurgla som idioter bara för att få henne att skratta! Lilla Myran, har bara funnits i 9 veckor och äger redan hjärtat (det gjorde hon visserligen redan innan hon kikade ut, men ändå).  Jag blev så glad när syrran ville komma och hälsa på. Jag är så tacksam över relationen vi har till varandra idag, ibland behövs en storasysters ord för att man ska fatta…

Pratade lite med mamma innan också, ytterligare en relation som jag är tacksam över. Tycker om att prata med min familj, lite om ditten och lite om datten. Ibland bara få skratta högt rakt ut för att en historia är rolig.

När jag bodde utomlands så brydde jag mig inte så mycket om familjerelationer. Familjen skulle ju alltid finnas där liksom. Men äldre och lite klokare har jag blivit och insett att familjen (i mitt fall) är faktiskt allt. Att kunna göra mina närmsta glada är det som betyder mest för mig. En tidningsprenumeration till någon som är hemma mycket, en blomma till den som gillar sånt, spasaker till de som aldrig unnar sig, småsaker som gör min familj glad. Det är det jag lever för just nu.

img_0871

Lilla Myran och jag myste över julhelgen ❤️

En helg med kärlek

Denna helgen har varit så himla perfekt. Bara jag och Bobby hela helgen. Det var längesedan vi hängde bara vi en hel helg. Egentligen har vi inte gjort så mycket mer än att umgås, men det är inte så bara det heller.

I fredags var Bobby ledig från jobbet och jag jobbade stängning, så slutade 17.30. När jag kom hem hade Bobby städat lägenheten och tvättat all tvätt, så guldvärt att slippa lägga tid på det under helgen! Vi kom fram till att vi bägge har HELT olika syn på vad som räknas som lite stökigt och mycket stökigt. Tro det eller ej, men det är faktiskt jag som är den känsliga i detta läget. En penna framme på bordet = STÖK!! Hursomhelst, bestämde vi oss för att göra lite drinkar på kvällen. Det blev caipirinhas (ja, jag fick googla stavningen). Älskar den drinken, sötsur! Vi spelade Super Mario på vårt supernintendo mini. För en gångs skull var jag bättre! Vi avslutade kvällen med att titta på Christmas Chronicles. Den var helt okej.

Igår var vi inne och gick en sväng på Emporia. Bara gick runt och pratade och pratade. Så himla mysigt! När vi kom hem tog vi det lugnt en stund, jag tog fram bartenderskillsen igen (en del dricker vin ihop, vi gör drinkar) och gjorde smarriga mojitos! Vi spelade Super Mario, Jakten på den försvunna diamanten och lite kort. Dock urartade kortspelet med att någon (…) började kasta kort på den andra. Men återigen en mysig kväll tillsammans.

Idag har vi inte gjort många knop. Pyntat granen, så fin blev den! Speciellt med våra speciella kulor som vi köpt och fått under våra tre år tillsammans. Vi har som tradition att köpa en ny kula varje år. Tanken är att till slut enbart ha alla fina och speciella och  därmed fasa ut plastkulorna vi köpte vår första jul ihop. Nu har vi precis ätit middag, entrecôte med potatismos och sås. MUMS! Strax ska vi klippa klart Bobbys hår och sen välja ut en julfilm att kolla på innan det är dags för sängen.

IMG_0722

Från en utflykt i Grekland, min bästa.

Nyheter!

Jag har varit med om ett turbulent dygn. Igår hade jag bestämt med min syster att vi skulle prata på kvällen. Vid 19-tiden ringde jag och hon svarade inte, hon ringde inte upp. Jag smsade både henne och hennes man, inget svar. På grund av hennes graviditet började jag misstänka att förlossningen satt igång och oroade mig inte särskilt mycket. Idag vid lunch hade jag fortfarande inte hört något och började bli orolig. Tänk om något gått fel? MEN vid 14.30 ringer min telefon och det är min ytterst trötta syster som meddelade att jag numera är moster till en perfekt liten flicka! Sötaste tjejen på jorden! Så det är den bästa nyheten jag har att förmedla.

En annan rolig sak är att vi numera är nya ägare till en fin liten Honda Civic! Jag försöker fortfarande vänja mig vid den, jag saknar Barry. Jag visste precis hur den gamla bilen funkade, den hade inte tusentals knappar heller som jag inte förstod. Men det kommer säkert bli bra. Den är fin och jag är nöjd!

Trött

Jag är som min mor. Jag blir deppig på höstkanten. vilket är konstigt, för jag älskar hösten. Löven, färgerna, insekterna som försvinner, kylan, alla tända ljus, ja, listan kan göras mycket längre. Ändå blir jag deppig och går runt med en ängslig känsla i kroppen, samt tårarna ligger nära. Den känslan är det enda jag hatar med hösten. Varje år tar den känslan mig på sängen och varje år pratar jag med mamma som alltid säger ”Det är den här tiden på året”.

Det är under den här tiden på året som huvudet snurrar som mest, jag blir mer påverkad av saker i min närhet. Saker från jobb som gör att jag är vaken till 2-3 på natten, saker som har hänt tidigare livet, saker som jag borde göra, saker som jag inte borde göra. Så mycket saker och jag får svårare att sortera tankarna. Lägg till i år att jag har haft en helvetesmånad. I måndags försvann närminnet en stund. Vilket orsakade gråt, rädsla och bomull i huvudet. Bobby ledde mig tillbaka och jag kunde komma ihåg vad det var jag skulle göra. Dagen efter var jag på väg till jobbet och kunde inte för mitt liv komma ihåg vad jag åt till lunch dagen innan. Det tog säkert 20 minuter innan jag kom på det, jag vägrade (av ren princip) att kolla på matsedeln som hänger på avdelningen. ”Att komma ihåg en jävla lunch som jag VET jag åt ska väl inte vara så jävla svårt?!” Till slut kom det tillbaka, vi åt ju hedvigsoppa med smörgås.

Min fördel i det här hela är att:
– jag är vaken och kan känna igen tecken på stress
– jag vet om att jag mår sämre under januari, oktober, november och ibland december varje år

Tack vare detta, eller på grund av detta, har jag tagit två dagars semester så att jag får långledigt nästa vecka. Fredag – måndag. Jag behöver det. Jag behöver ladda batterierna. Återgå till det som får mig att må bra. Ska träffa Storasyster och överlämna lite paket till Myran. Jag ser fram emot det. Min fina syster. Min fina, knasiga syster som snart är mamma. Knäppt.

Min klippa, mitt allt

Min älskade man. Allt vad han får stå ut med. Tårar, ilska och frustration. Ändå står han stadigt och håller mig hårt när det blåser omkring mig.

Han lyssnar, han kramar, han finns där. När det är jobbigt finns han där och ber aldrig om något tillbaka.

Att få känna sig så villkorslöst älskad är en läskig känsla, men också en trygghet. Jag håller ihop, alltid, men så fort jag hör nyckeln i dörren så brister det. Tårarna forsar och jag behöver inte säga ett ord förrän han släpper allt han har för händerna och bara fångar upp mig.

Känslan att få komma hem, känslan av att ”Här kan jag vara mig själv”, ovärderlig. Att aldrig behöva censurera mig själv, utan jag får spela ut hela mitt känsloregister och ändå känna att min trygghet, min hamn finns där.

Jag trodde aldrig detta skulle hända. Jag trodde jag skulle få fortsätta vara en båt utan hamn, utan ett ankare, men sen bara var han där. Och det är precis så det ska vara.