När pysseltarmen slår till

Dags att finna ett intresse, med tanke på tiden vi lever i för tillfället så passar jag på. Jag provar att virka, brodera, spela PS4, fota och leka med foton ( se ovan…). Måste sysselsätta mig med något. Sedan förra veckan är Bobby hemma med oss, det är jätteskönt. Känns inte så ensamt längre.

I fredags var det hans födelsedag, en dag som inte alls blev som vi hade tänkt oss från början, men vi gjorde det bästa av det. Han fick ett nytt grafikkort och biljetter till Al Pitchers show i oktober. Ska bli skoj. The icing on the cake (haha) var hans tårta. Chokladbottnar med jordnötssmör Cream chesse frosting och choklad ganache ovan på. Till och med jag tyckte den var god! Lite för söt för min smak, men perfekt för Bobby.

Annars tar vi det mest lugnt, umgås och pratar. Är fortfarande ute och går mycket, pratar mycket med storasyster. Bobby har fixat mycket i lägenheten, vilket är så skönt. Nu börjar det se ut som ett ställe där vi kan bo, ett litet tag. Husdrömmarna lever och jag spanar dagligen på Hemnet… Nu är det dags att laga lite kvällsmat!

Min finaste vän

När jag tänker på dig tänker jag på din yviga svans som gjorde mig galen

Du torkade mina tårar när jag grät

Du blev förnärmad när man skrattade ÅT dig och inte MED dig

Du var en skvallerbytta och pappagris

Min beskyddare

Du hatade att ligga i sängen och låg hellre bredvid. Tror du fick dåligt samvete…

Du föll för Bobby liks hårt som jag och gnällde hos honom när jag blev sur på ditt EVINNERLIGA pipande… nu skulle jag ge allt för att höra det igen

Ditt huvud på min kudde när det var dags att vakna på morgonen.

Hur du ställde dig vid dörren prick 21.30 varje kväll jag var i Öjaby. Det var vår grej, en sista kissrunda innan det var dags att sova.

Hur du kom springande varje jul när jag öppnade en ny flaska julmust. Roger hatade att du alltid fick smaka, men du tyckte ju det var så gott!

Du var så unik, en riktig människokännare och nu finns du inte mer.

19 november 2018